fonfe

31/3-10 Som jag tidigare nämnt, och som också var en av de första idéerna till projektet så ska jag under utställningen vara utklädd till Alice ("Alice i Underlandet).
Jag har under det här skolåret jobbat på hennes klänning och förkläde på formgivningslektionerna. Det har varit väldigt tufft eftersom jag aldrig har sytt efter mönster förut så det har känts ganska drygt flera gånger när man för 50:e gången samma lektion ber om hjälp. Dessutom ligger våra formgivningslektioner på en sådan dum tid att de ligger sista på dagen två av de dagar jag slutar halv fem så jag har i princip alltid mycket huvudvärk(jag tror det är nåt vajsing med skolans luft elr nåt för jag får verkligen ALLTID ont i huvet i skolan om dagen är längre än typ fyra timmar).
Men igår så blev klänningen (och förklädet) ÄNTLIGEN klar! Jag är väldigt nöjd med resultatet så det har varit värt mödan så att säga. Jag har också haft väldigt tur på Alice-fronten på andra vis. Hennes outfit består ju inte bara av en klänninge och ett förkläde, utan också av en svart rosett i håret, vita knästrumpot och spetsunderbyxor(om jag minns rätt), svarta skor med spänne, och kjolen är dessutom VÄLDIGT vid och hon har även långt blont stort hår.
För drygt ett(elr två?) år sedan köpte mamma av en händelse exalt likadana skor som dom Alice har, jag tillverkade för ett par månader sedan ett diadem med en svart rosett på (utan att tänka på att jag kunde ha den som Alice), vita knästrumpor och spetsunderbyxor hade jag sen tidigare och sen hade jag en sån väldig tur att jag fick två stora underkjolar av min farmor för ett tag sedan (varav den ena är vit).
Något som jag redan tidigt irriterade mig lite på men inte trodde var att göra något åt var mitt hår. Jag har kort rött, rakt hår, till skillnad från Alices blonda hårsvall, men jag tänkte definitivt inte färga blont och även om jag gjorde det så skulle det fortfarande vara kort och rakt.
Då är det tur att jag har en så väldigt snäll kompis som hade en väldigt fin peruk (blond och lockig och ganska lång) som hon lät mig låna(tack Sanna!<3).
Så min Alice-outfit blev bättre än jag tidigare vågat hoppas på.
Direkt när jag kom hem igår så satte jag och min brorsa (min privata kameraman! X3) igång att ta foton som ska vara till mina reklamblad (som jag hoppas ska hinna bli klara tills på torsdag). Det tog två timmar och drygt 170 foton togs. Det var inte så kul att rensa bland dessa sedan (det var ju väldigt många misslyckade och oseriösa också) och ännu mindre kul var det att välja ut cirka sex av dessa som ska vara på reklambladen (det är roligare om det är lite oliga bilder tycker jag).
Men jag är nöjd med det jag valt så jag hoppas de gör sig lika bra på reklambladen.
Detta är bilderna jag valt ut:

På både denna och nästa bild håller jag i ett rött äpple, och det är som en symbol för Snövit och de sju Dvärgarna, eftersom det inte är en Alice i Underlandet-utställning utan en DISNEY-utställning. Jag tror inte att så många kommer förstå den kopplingen, men det är mer en personlig grej för mig. Jag har alltid förknippat Snövit med ett rött äpple.
Eftersom både denna och nästa bild är väldigt lika så känns det egentligen lite onödigt att ha med båda men jag är väldigt nöjd med dem och det var omöjligt att välja den ena framför den andra.


På de två följande bilderna har jag även med ett paraply. Paraplyet symboliserar Peter Pan (Johns paraply), som liksom Snövit är en av mina favoritklassiker.




Vi tog även väldigt många bilder inomhus men det var endast två som blev bra nog.  På den första av dessa kan det vara lite svårt att se vad det är i bakgrunden, men det är mina DisneyVHSer (inte alla dock) och en del Disneyböcker.


Den sista bilden var den allra svåraste att få till. Jag ville nämligen ha med Zissela(min kanin) i bilden eftersom det känns väldigt Alice i Underlandet (hon är dessutom nästan helt vit) och Disney överhuvudtaget eftersom djur är väldigt centrala i klassikerna.
Dock är det lättare sagt en gjort eftersom hon är ett djur och inte alltid så pigg på att vara modell. Helst ville hon sitta stirra in i trappstegen(alltså bort från kameran) och när hon väl gjorde en fin poe så höll den i max en sekund så alla de bilderna blev för suddiga för att göra något med.
Ett annat problem var mitt fel. Eftersom det tagit så lång tid med alla foton och jag var tvungen att vara koncentrerad och seriös hela tiden och dessutom höll på att svälta ihjäl (klockan var typ sju och jag hade inte ätit sen skollunchen) så då brast min koncentration ganska rejält och jag brast ut flera skrattanfall. De korten blev mindre fina så att säga.
En annan twist med just den här bilden är att jag läser i en bok. Det är dock inte vilken bok som helst utan det är en VÄLDIGT gammal utgåva av Bambi (från 1929) som jag fick av Ylwa när jag fyllde 18. Boken har ett obeskrivligt stort affektionsvärde för mig och eftersom jag inte kommer att kunna ha med merchandise i utställningen (det får inte plats jag jag har inget bra sätt att skydda dem) så ville jag att den endå skulle få en speciell del av utställningen så att säga.



Något annat som var svårt med fotona inomhus var att ljuset förändrades (vilket är ganska självklart). Utomhus var det väldigt fint ljus så de bilderna blev väldigt bra, men när vi väl började fota inomhus så började det mörkna så en stor del av bilderna fick jag välja bort på grund av att de var suddiga och dåliga på grund av ljuset. Jag hade velat börja fota tidigare men det förberedelserna innan tog längre tid än jag räknat med (smink, leta fram alla kläder, och det som tog längst tid var att stryka klänningen och förklädet som var väldigt skrynkliga).

31/3-10 Som jag i början av projektet nämnde så skulle jag eventuellt försöka kontakta Anders Öjebo i hopp om att få göra en intervju med honom angående röstskådespeleri. Jag hade tänkt att göra detta i början av hösten... uppenbarligen blev det väl inte riktigt så.. ^^'
Jag skjöt upp det vecka för vecka och runt jul så började jag bli tveksam till om jag ens skulle göra det. Jag hade redan så mycket att göra och jag visste att brevet (jag hade ingen mailadress till honom) skulle ta lång tid att göra eftersom man ville inte bara skicka iväg något hastigt nerskrivet i förbifarten liksom. Dessutom är min handstil ungefär lika läslig som goddag yxskaft så bara att renskriva det skulle ta väldigt lång tid(jag KAN faktiskt skriva så det går att läsa men det tar sjukt lång tid och jag får kramp i handen efter typ en mening).
För drygt en vecka sedan så bestämde jag mig i alla fall för att skriva och skicka brevet endå. Det känns nog som om det egentligen var lite sent påtänkt (han måste ju få tid på sig att svara också, men nu har han inte så mycket tid på sig eftersom jag skickade det så sent och risken är nog att han inte bryr sig om att svara alls då eftersom det blir för kort varsel) men bättre sent 'n aldrig. Utställningen är förmodligen den bästa anledningen jag kommer att få för att kontakta honom och jag vet atyt jag skulle ångra det i efterhand om jag inte tog chansen.

Här är en bild på brevets framsida(dock har jag suddat ut stora delar av texten för jag känner att det är lite för personligt för att läggas ut på en offentlig blogg liksom).

Här är brevets baksida

På mitten av kuvertets ena sida (den sidan man stänger) så ritade jag en liten siluett av Peter Pan.