-II God natt Bäbis II-
22/09-11
Idag tänkte jag(som vanligt) att jag ska skriva ett ganska så kort inlägg(håller på att svälta ihjäl!), men inte desto mindre viktigt.
För några månader sedan dog min(och familjens) kanin, Zissela. Hon blev nästan 8 år.
Eftersom hon var så pass gammal så var det inte helt oväntat, men helvete så tomt dä blir efter de små liven.
Och det blev inte mindre jobbigt av att en kompis några månader tidigare också dött.
Jag hade Zissela under hela mitt liv som tonåring(fick henne några dar innan jag blev 13 och jag fyllde 20 i februari) vilket känns helt galet länge såhär i efterhand. Tänk bara va mycket jag ändrats under de åren. Men hon fanns alltid där.
Kaniner hör till ett av de djuren jag alltid tyckt är väldigt svåra att rita, och jag har därför gjort som jag ofta gör mä sådant jag tycker känns för svårt att teckna; jag undviker dä.
Dock inspirerades jag ändå väldigt mycket av Zissela och hon gav mig energin att ta steget till att vilja börja teckna kaniner(jag hade ju för tusan en livs levande ursöt modell!)!
Tyvärr så blev det inte förrän efter hennes död som jag verkligen tog tag i den delen av mitt tecknande, men hon är den första referensen jag tänker på när jag nu tecknar kaniner.
Det är galet vad mycket egenheter en sån lite rackare kan rymma! En av Zisselas var att hon vägrade gå på golvet om det inte fanns en matta där och hon gick då inte en centimeter utanför denna! xD
Här ä hon o min brorsa på köksgolvet.
På kvällen var hon alltid extra kelig(särskilt när man skulle borsta tänderna) och hon bodde i badrummet om nätter och kvällar(dagtid var hon ute) så man fick jämt sällskap på toan! Då hoppade hon fram o la sig mellan ens fötter<3
När jag va liten(typ lågstadiet) hade vi en annan kanin som hette Sussi. Hon var stor, grå och väldigt tuff och kaxig. Kom det en katt fram till hennes bur skrämde hon bort den! xD Dock var hon inte överförtjust i sån där stereotypisk kaninmat som morötter och sallad som de alltid är i barnböcker så jag tänkte att det är bara nån myt.
Men Zissela sket i min teori för hon var tokig i morötter! Och eftersom hon var vit så blev det ganska uppenbart när hon ätit sitt orangea godis! xD
(dock får kaniner inte äta mkt av grönsaker o sånt, utan det ska främst vara hö och vatten! Annars ökar risken för sjukdomar mm!)
Vad har detta då med min konst att göra? Dels som jag tidigare sa, så inspireras jag mycket av Zissela och hon ökade min vilja att verkligen vilja lära mig rita kaniner, men strax efter hennes död så målade jag även ett porträtt av henne, till hennes minne.
Jag blev väldigt nöjd med både skissen och efter att jag fyllt i linjerna! Det tog ett tag innan jag kom på vad som mer skulle vara med på bilden, men bestämde mig tillslut för att ta klöver, för det älskade hon! 
Jag var(och är) väldigt nöjd även med slutresultatet! Särskilt med tanke på att det är en av mina första och enda seriösa kaninbild på väldigt länge!
Det enda jag stör mig något på är att färgerna gärna fått vara varmare, för hon va så varm o go<3
Jag ville också vara väldigt noga med att man såg hennes ögonfärg, för de flesta kaniners ögon är mörkbruna eller röda(om kaninen är vit) men Zissela hade blå ögon! Jag tyckte det va så roligt, för hon och jag hade i princip exakt samma nyans på ögonfärgen! (De blev aningen för mörka på min bild)
När bilden var klar skrev jag datum på baksidan tillsammans med texten "God natt bäbis". Sedan satte jag in den i en ram jag valt ut som mall till bilden och målade denna vit.¨
Nu ska jag göra mig en omelett med räkor, svamp, gräslök och vitlök!<3
//F0NFE
NÖRDERI ledde tillbaks till CELLON?
21/9-11
Jag hör till de människorna som kan blir REJÄLT nördiga! Jag har kallats besatt, barnslig, störd, mm pga detta, men va tusan gör dä när jag ÄLSKAR att vara va nördig!! X3
Ämnena varierar ständigt, det är oftast filmrelaterat men kan också va kopplat till klädstilar, nåt djur(upptäckte nyligen hur grymma kameler ä!<3) elr artist mm.
Dessa olika områden och nördperioder inspirerar mig SÅKLART en massa i min konst! Tex var min balklänning i gymnasiet inspirerad av "Tim Burtons Alice in Wonderland" och "Pirates och the Caribbean".
Några av(finns en heeeel deeel xD) mina "stora nördämnen" som återkommer med jämna mellanrum och det är bland annat:
- "Pirates of the Caribbean"
- Disneys klassiker
- "Silver Fang(Ginga Nagareboshi Gin)"
- "Uppcon"
- Allmänna kända sagor som Alice i Underlandet, Rödluvan m fl.
- "Naruto"
- Fantasy
Och MASSA annat, men det är inget av dessa ämnen jag främst skulle ta upp idag, utan något som påverkat mig extra mycket den allra senaste tiden!
Detta är:
- KANON WAKESHIMA -
Hon är en japansk artist och cellist! Jag upptäckte henne för några år sen med hennes mest kända låt "Still Doll".
Först och främst tyckte jag att låten var väldigt bra men det som gjorde att mitt intresse för denna artist var hennes fantastiska CELLOSPEL!! AMAZING!!<3<3<3
När man pratar om konst tänker ju jag främst på visuella saker som bilder, skulpturer, kläder, accessoarer mm men konst kan ju faktiskt vara så OERHÖRT mycket mer och däribland såklart MUSIK!
När jag gick i grundskolan spelade jag själv cello under 5 år(1 av de åren även i skolans stråkorkester) men till nian slutade jag. Dels hann jag inte mä dä(hade för mkt skolarbete) o så fick jag stark scenskräck så ja klarade typ inte av att ens träna på spelläxorna hemma för de andra hörde och inte heller att spela upp dem för läraren.
Sen har jag kommit på i efterhand en till bidragande faktor(tror jag). Jag hade ingenting som inspirerade mig i mitt cellospel, inga förebilder elr mål med det. Nu säger jag inte att man måste ha det, det räcker med att ngt är roligt såklart, men för mig hade det nog spelat roll i detta fallet.
När jag slutade intalade jag både mig själv, lärare och andra att det bara var en paus och att jag snart skulle fortsätta, men innerst inne kände under följande 2 år att det var slutspelat för min del.
Men så hörde jag då denna fantastiska låt som liksom väckte nåt i mig.
"Still Doll">> http://www.youtube.com/watch?v=kNSuldAyibM
Jag letade upp fler låtar med Kanon Wakeshima och började även lyssna på andra band med mycket cello och stråkar (bland annat "Apocalyptica" och "Bond") och intresset för "mitt" gamla instrument ökade.
Innan jag själv började spela cello ville jag egentligen börja på fiol, men när jag istället fick plats på cello tog jag det, men jag tyckte endå alltid att fiol va det ultimata instrumentet och att cello va klumpigt.
Men ju mer jag lyssnade på dessa artister började jag mer och mer tycka att cello fan ä dä ultimata instrumentet!!
Tillslut kunde jag inte hålla mig längre: JAG MÅSTE HA EN CELLO!!!
Det var lättare sagt än gjort. De är SVINDYRA. Jag ä i det närmaste arbetslös. Ingen bra kombo.
Så hittade jag en annons på blocket som verkade för bra för att vara sann: En NY cello för 3500. Mina farhågor stämde. Jag kontaktade försäljaren och vi hade i det närmaste bestämt oss för att göra affärer när jag bestämde mig för att dra mig ur. Försäljaren ljög om flera saker och verkade allmänt opålitlig, så det fick vara.
MEN; NU, ett år efter denna misslyckade affär som aldrig blev av, hittade jag en ny annons! Detta gällde också en ny cello, men den kostade 6000 och hela annonsen innehöll mer information och verkade mer pålitlig.
Jag mailade säljaren och denna gång ställde jag MÅNGA frågor om allt möjligt angående cellon och deras företag för att minska risken att göra affär för snabbt och bli lurad.
Nu står denna raring HEMMA hos MIG!<3<3
Dock är detta inte bara av godo tyvärr. Jag har inte spelat på den än(min brorsa ska hjälpa mig att stämma den imorrn) men när jag gör det så kommer jag mötas av den kalla insikten av hur DÅLIG jag blivit och hur otroligt mycket jag kommer ha lagt av mig. >.<
Jag är väldigt rädd att det dåliga självförtroendet jag förknippar med cellospel ska komma tillbaka.
Dock känner jag att tack vare att cello fått fäste som ett av mina "nördämnen" så kommer det hjälpa mig med självförtroendet. Varje gång jag hör cellomusik(framför allt Kanon Wakeshima) fylls jag med adrenalin och energi och självförtroende som säger att "Jag KAN om ja ger mig FAN på dä" för så brukar dä faktiskt vara! "Så DET så"!
Min familj åker till landet i helgen så då ska jag BANNE mig passa på att spela, för även om det bara blir oljud så får jag i alla fall va ifred mä dä!
Och om självförtroendet tryter får jag väl lyssna på lite Kanon Wakeshima så ordnar dä sig!
Här är ett klipp där hon spelar den låt jag ä mest besatt av för tillfället! Tyvärr så är hennes sångröst inte direkt fantastisk(kan t o m låta falskt ibland) utan ä mkt upp o ner(när man bara lyssnar på låtarna fixar de ju rösten så dä ska låta perfekt men dä funkar ju inte live xD) men dä ä cellospelet ja tänker på!
"Kajitsu no Keikoku" >> http://www.youtube.com/watch?v=UR_MM6SZMiI
Som sagt var, Kanon Wakeshima har verkligen fått fäste i min hjärna! Jag lyssnar på hennes musik typ varje dag, pratar säkert om henne minst lika mkt(mina kompisar ä nog tämligen trötta på dä ämnet xD) men jag inspireras också väldigt mycket av hennes kläder och konst(hon målar SJUKT fint!!)!
Men nu har ja skrivit så länge så nu ä klockan mycket! Måste fixa fram choklad o varm mjölk till True Blood!
Goder natten kära vänner!<3<3
//F0NFE
